xoxoNathalie

Ja jag tänkte väll skriva upp den också. Det kan ju vara kul att läsa senare i livet.

Söndagen den 13/9. Vet inte riktigt hur man börjar. Men jag stog iaf och duchade,. duchade länge och bara stod och kände på magen och tänkte att, jag kommer sakna den hur mycket som hellst när den är borta. Klev ur, och sa till Pierre att jag trodde det kunde hända när som hellst. Pierre pussade på min mage och sa " Ja nu kan den komma ut tycker jag " jag skrattade och sa att det inte gjorde mig nå om den stannade ett tag till.

Pierre gick sedan upp och skulle kolla vad Robin och Mikael gjorde. Själv gick jag och gjorde flingor i köket. Och helt utan förvarning gick vattnet. Det var som att man smällt en liten vattenbalong. Jag ropade på Pierre och gick och satte mig på toa. Klockan var typ 18.45 när vattnet gick och första värken kom 18.55. Det var som en lätt mensvärk.

Men jag och Pierre tänkte att det inte alls var bråttom eftersom alla hade sagt till oss att det inte behöver vara på gång bara för att vattnet gått. Sen hade dom också sagt att en normal förlossning brukar ta mellan 18 och 26 timmar eller så,
Vi ringde Inga-lill och hon sa att det inte var nå bråttom så vi gick ner och jag satte mig på toa igen eftersom det kom små skvättar lite då och då. Vi ringde mamma för att berätta. Och hon tyckte att vi skulle ringa till förlossningen eftersom det brukade gå fort för henne. Så det gjorde vi. Jag tog en handduk och satte mig på pallen brevid datan.

Vi ringde till förlossningen och när vi pratade med dom gick vattnet helt när jag ställde mig. Dom tyckte vi skulle åka in eftersom det var så långt att åka. Åter igen ringde vi till Inga-lill som var på klubben. Nu hade jag börjat få skapligt ont. Dom kom ganska fort, jag satt kvar på toan och Pierre packade de sista sakerna till BB väskan. Inga-lill ringde till förlossningen igen och frågade hur vi skulle göra, om hon skulle skjutsa oss som tänkt eller om ambulansen skulle komma.

Då hade jag redan apont så dom tyckte att ambulans var det bästa. Och tur var väll det. Ambulansen var här klockan 19.20. Vi var i gävle 20.10. Efter halva ambulansfärden var jag öppen typ 5 cm och då blev det prio ett larm och blåljus. Så när vi kom till förlossningen var det bara att krysta för huvudet var redan på väg ut. Pierre var ett helt underbart stöd under själva förlossningen. Under ambulansfärden var det lite synd om honom för han var tvungen att sitta fram. 20.30 Kom Adrian till världen.Efter bara 1.5 timme. Helt underbart fin.

Det kändes som att vi kom till Gävle sjukhus och fick en bebis och sen upp till BB. Overkligt liksom. Eftersom allt gick så fort. Men det gick bra allt ihopa och tur var väll det. Åkte hem vid 14.00 dagen efter för att Pierre inte hade sovit någonting alls. Han fick liksom inte ens en kudde till sängen.

Det var väll hela historien tror jag. Och nu ska jag sova (:


Jag älskar våran Adrian! <3
PUSS