Så här ser det ut.
Jag och min pojkvän Pierre väntar en liten bebis i september. Det tror jag att alla har förstått. Vi ska bo i källarvåningen hemma hos Pierre i deras hus. Jag kommer att betala hyra för att få bo där.
Socialen kommer inte vara inblandad i vårat fall. Vi väljer att bo hemma hos Pierre, vi gör det inte för att vi inte har råd med något annat. Utan för att jag har störst chans att klara skolan på distans om vi bor där. Sen så slipper jag vara själv. Det är mest för sällskapets skull, så det är INTE våra föräldrar som kommer ta hand om det här barnet åt oss det ska vi själva göra,. Pierre kommer att fortsätta sin utbildning precis som jag kommer att göra.
Jag kommr alltså inte att hoppa av skolan. Klarar jag det inte nu kan jag börja där jag slutade, fasst ett år senare bara. När jag går ut skolan kommer jag att vara utbildad undersköterska. Alltså har jag en utbildning, där det finns möjligheter för att få jobb. Vi kommer alltså att klara oss uan att bli " en till gettofamilj som lever på bidrag och som inte har utbildning ". Jag tycker att jag har gjort det ganska klart nu. Även om vi inte behöver socialbidrag så tycker jag inte det är fel att ta emot det heller. Så länge man har planer på att skaffa sig ett jobb längre fram när man har möjligheter till det.
Måste också tillägga, att det här valet är väl genomtänkt. Jag vet vad jag avstår och jag vet vad som väntar mig. Och jag har inget emot det.
Hejja dig/er!! :D
Jag finns här för dig lillstrumpan! Älskar dig det vet du!
ni kommer fixa det här lätt=) det vet jag=)
Men tror du själv att livet kommer se bra ut åren framöver om du får ett barn så här tidigt i livet? =/ Ibland stannar jag och undrar vart världen är på väg. Man kan ju inte vara så DUM att man tror att det kommer gå bra ändå, du kommer inte ha tid till utbildning, därav lågbetald jobb. Det kommer nog ungen tacka dig för. Bra där.
Det är bara en av oändligt många anledningar. Det vet du ju själv. Du kommer inte få mer uppmärksamhet med hjälp av en unge. Tvärtom faktiskt. När du och din pojkvän gjort slut om ett halvår så kommer du VERKLIGEN ha svårt att träffa killar ända tills du är låt säga 25-26 då det är normalt att få sin första unge. Lycka till.
ps. min mor fick mig när hon var 17 ds.
Anders: Som att barn till högutbildade alltid har det så jävla bra? Där föräldrarna arbetar ihjäl sig och har ingen tid för ungarna utan skaffar dem som en status symbol och skickar runt dem på mängder av aktiviteter för att föräldrarna anser att de ska göra det utan att själv kolla med barnen vad de vill. Det finns både positiva och negativa sidor på alla håll och kanter.
Min kompis är 26 och har nyligen fått sitt första barn med en kille hon varit tillsammans med i mer än 5 år innan de blev gravida. Hon blev själv innan barnet ens var fött. En annan är över 30 och väntade med att skaffa barn tills hon hade utbildning och fast jobb. Hon och hennes man har hållit på och slitit i de senaste 2 åren för att få barn och än har ingen lycka kommit till dem. Båda mina vänner har högskoleutbildning och fast jobb. Det finns inga garantier att man får ett prima liv bara för att man har utbildning, är gamla och väntar med att skaffa barn. Visst underlättar det livet om man har pengar, men så länge man får så man klarar sig är det helt okej. Dagens samhälle har så mycket överflödigt lyx som man egentligen inte behöver i vardagen.
Och vad är det för kille att ha som inte skulle acceptera henne bara för att hon har småbarn hemma om det skulle vara så att hon stå där och är singel? Det är lika svårt att finna och träffa bra killar utan barn som med barn. Där har du ett dåligt argument tycker jag.
Nej, klart man inte har ett garanterat bra liv ifall man har en högskoleutbildning. Men då har man IALLAFALL FÖRSÖKT. Det du inte verkar inse är att i 18 år framöver kommer ditt liv inte handla om något annat än din unge. INGENTING ANNAT.
Men varför slösar jag min tid på detta egentligen, du har ju redan bestämt dig precis som alla andra unga mödrar som tror dom är starkast av precis alla på denna jord. Newsflash: Ni är ingenting annat än oss andra människor.
Vill bara säga att det är så starkt av er båda att behålla barnet, det kommer gå skitbra. Min mamma var 19 när hon fick mig, nyutbildad undersköterska, och vi klara oss prima.
Hej. Gumman stå på dig och bry dig inte om sådana korkskallar som komenterar sånt de inte vet nåt om, Vi finns här för dig. Kramar
Jag lär ju inte veta något om det.
Anders: Oavsett när man skaffar barn så kommer det alltid handla om dem i minst 18 år. Ja och i det du skriver verkar det som att du vet absolut ingenting annat än att du är väldigt duktig på att ha massvis med fördomar.
Du skriver: "du har ju redan bestämt dig precis som alla andra unga mödrar som tror dom är starkast av precis alla på denna jord"
Hur kan du veta detta? Har du gjort fältstudier och intervjuat varenda ung mamma i hela världen? I så fall är jag jäkligt imponerad. Om inte så tycker jag att du kanske borde tänka dig för innan du pratar, i detta fall, skriver. Det får dig bara att se dum ut, och det är du säkert inte. Bara du använder din hjärna lite innan du skriver ut alla dina ignoranta fördomar så är du säkert också en helt vettig människa där under nån stans. Men vem vet, du kanske är en av det slaget som växer på att trycka ner och klanka på andra, allrahelst hormonfyllda blivande unga mammor som säkert redan har tillräckligt dåligt självförtroende och behöver inte din hjälp för att känna sig sämre.
När jag blev till var min mamma 18 år och jag kan säga att jag lever ett mycket bra liv
